Sitter här hemma och saknar min sambo och kompå att sist vi hade tid att umgås med varandra var under vecka 6...Det är vecka 8 nu...hmm

Eftersom Micke jobbar varannan vecka, och då nätter så ser vi i princip inte varandra den veckan. När han är ledig har jag fortfarande mina arbetstider vilket innebär att jag jobbar måndag och onsdag kväll plus var 3:e helg.

 Detta innebär då att vi har tid att umgås med varandra varannan tisdag och torsdag kväll och varannan helg, om det inte råkar vara så att min jobbhelg inträffar under en av hans lediga helger vilket då innebär att vi under den månaden kan umgås sammanlagt 4 vardagkvällar plus en helg.

Konstigt att det känns som om man alltid är ensam....

Samtidigt har jag aldrig känns mig så trygg och älskad som jag gör när jag får ligga i Mickes famn och bara ta det lungt och skratta åt allt dumt Micke kommer på.

Oavsett om vi inte får så mycket tid tillsammans som det ser ut idag så älskar jag dig Micke. En dag går vi i pension och flyttar utomland, precis som vi bestämt =)

Jag har aldrig tillhört den kategorin människor som längtar efter att få åka till Thailand och efter december så har jag mina anledningar men nu är det ju faktiskt så att ett pat vänner ska dit och gifta sig och har bjudit ner oss till bröllopet. Så nu med hjälp av Henke börja vi få lite koll på hur vi ska göra med bokningar och så.

Som det ser ut just nu tillbringar vi första veckan på Koh lanta där bröllopet kommer atta vara. Jag har kollat runt lite och bestämt mig för att Long beach verkar vara ett bra ställe att bo på (får se om Micke håller med), sedan drar vi en vecka till Phuket och sen direkt hem. På det sättet blir resan ganska smidig...Flyg med Thai air till Bangkok (reser man med Thai air bjuder dom på ett inrikesflyg tydligen), sedan flyg till Krabi, därifrån taxi till Koh lanta, efter en vecka i Koh lanta tar vi en båt som tar ca 4h över till Phuket och är där en vecka och sedan flyger vi därifrån direkt hem till Stockholm. Hade tänka tt passa på att se Bangkok men om ni Thailand är så underbart som alla säger så kan vi ta Bangkok nästa gång vi drar dit...

Synd att resan inte är fören i Januari...Vill till solen nu!

Sitter och kollar på en dokumentär på 3:an nu om tonårstjejer som vill plastikoperera sig. Jag tänker inte ljuga om att jag inte skulle kunna tänka mig att genomgå något sådant (vilken kvinna skulle inte må bra av ett par bröst tex?) men däremot kommer jag ALDRIG att göra en fettsugning eller liknande. Att spendera all min lediga tid på ett gym och endast få äta en morot om dagen är helt plötsligt väldigt lockande jämfört med en sådan operation...usch! Man kan ju bara tänka sig smärtan efteråt när man varit inne och karvat i magen och sedan skurit bort massor av hud. Ajajaj...

Igår va jag ju som sagt hemma hos mamma på fika och passade då på att kolla hennes iphone då Vero visat på Görans iphone hur man får fram sim-kontakterna. Detta funkade inte på mammas så efter jag pillat i några minuter hittade jag hur man skulle göra så blev det fixat. Mamma har själv hållt på i flera dagar med detta. Jag har aldrig ens ägt en ipod så hur jag kunde få fram kontakterna på en iphone måste bero på att jag är väldigt teknisk helt enkelt.

Senare visade mamma att på hennes nya dvd kan hon sätta in usb minnet och genom det kolla på film. Väldigt bra tyckte jag och kom på då att det borde vara detsamma med vår externa hårddisk. Idag kollade jag på Mickes ps3 och insåg att man kunde göra samma sak där. Så nu sitter jag och kollar på film på vår stora tv genom ps3:an istället för att koppla ihop datorn med tvn. Väldigt bra =)

Teknikens under alltså...

Jag ligger nerstoppad i sängen, har knappt sovit i natt då jag vaknat ca femtioelva gånger. Fortfarande feber... Jag tror jag kan ha åkt på halsfluss eller nåt men jag märker väl om jag mår bättre ikväll eller tvärt om.

Pratade precis med Micke som hade ramlat över en artikel någonstans om att det diskuterades om att förbjuda rasistiska kläder på fritidsgårdarna, alltså de personer som gick klädda i hängselbyxor, känger och var rakade skulle inte få komma in.

 Då undrar jag så här...Hur 17 ska man kunna få dessa personer att ändra sig om man stänger ut dom istället för att låta dom komma in på verksamaheten där man kan skapa en relation plus föra en diskution om klädvalet? Vad är de för folk som kommit på denna dumma idé? Är det en fritidsledare så hoppas jag att denna person starkt funderar på att byta jobb. Som att problemet skulle försvinna om jag stänger ut det? Nej, tror inte de...

I morse vaknade jag och kändemig inte riktigt okej men jag täntke att det måste ha med ölen igår att göra, man är ju inte 22 längre..haha.

Sen var det dags förknattedisco på krusis. Jag och Jennifer träffades vid 14.30 tiden, våra tjejer som skulle ha hand om discot skulle komma vid 15, likaså vår DJ Ted. När klockan var 15.20 började vi småsvettas lite då varken brudarna eller Ted dykt upp. Men som tur var kom alla ganska direkt efter så vi hade inte ens behövt vara där. Tjejerna var jätte duktiga och Ted är riktigt duktig på att Dj:a så vi kunde lika gärna varit lediga.

De som kännermig vet att jag inte firar alla hjärtans dag då det råkar vara så att min mamma fyller år denna dag så efter discot var det dags att dra hemtill mamsen för lite fika. När jag väl kommer dit känner jag mig mer konstig än vad jag gjort i morse och kom på att baksmälla inte riktigt brukar bli värre under dagen utan brukar släppa, vilket det inte hade gjort så jag kollade min temp... Närmare 38 graders feber - tack för den! Konstigt att man mått som man gjort hela dagen då min vanliga temperatur ligger på 36,4...

Så...Nu ligger jag i soffan hemma hos mig självoch ska försöka kurera mig. Undrar hur glad min chef kommer bliom jag är hemma i veckan, jobbar 2 kvällar plus helgen...hmmm....

Aja, det löser sig väl på nåt sätt...

Igår var det som jag tidigare skrev Johans begravning. Allt var riktigt fint och personligt. Tårarna rann konstant men det var otroligt skönt att få ett ordentligt och fint avsked. Det finaste var det brev hans föräldrar skrivit till/om honom om hans uppväxt. Man skrattade och grät om vartannat. Johan var verkligen en människa som berört alla han träffat. Jag fick senare höra av det varit ca 340 personer på begravningen, det var knappt att dörrarna till kyrkan gick att stänga.

Efter begravningen begav vi oss till centrum och käkade och hamnade sedan hemma hos Vero. Riktigt trevlig kväll med tanke på omständigheterna...