Allt var mycket lättare förut och det värsta som kunde hända var att man bråkade med någon eller gjort slut med killen. Numera är verkligheten mycket hårdare än vad man någonsin kunnat föreställa sig. Känslorna är så djupt rotade att dom inte försvinner, och man är inte längre odödlig och ens mamma kan inte längre rädda situationerna som uppstår.

Fick reda på att en vän till mig fått en stroke. Hur man det ens vara möjligt?  Stroken var tydligen en sk mild variant men ändå måste vännen ligga på rehab för att kunna lära sig att gå igen. Hur kan det kallas för en mild stroke? Min vän är inte ens 25 år gammal och drabbas av något som gör denne förlamad. Visserligen en förlamning som släpper med tiden men ändå.

Är det meningen att det ska hända folk så mycket att man inte längre vågar leva för att man är så rädd för att livet så fort ska ta slut?

Vi som var odödliga förut måste helt plötsligt inse att livet är bräckligt...