Jag vet ju hur mycket ni älskar att höra om min träning, och att läsa mina statusuppdateringar på facebook om när jag är i gymmet osv. Därför är detta inlägg dedikerat till er, med massor av kärlek från mig! <3

Idag var jag inte alls taggad inför att gå till gymmet. Vissa av er kanske tycker att det är märkligt eftersom jag alltid verkar så positiv. Men så är det inte alltid. Livet är ingen dans på rosor men det innebär inte att man är olycklig. Man har inte valt fel arbete vara för att man inte alltid älskar att gå till jobbet. Samma sak med träning. Alla pass är inte roliga att ta sig egenom. Men man gör det för det här är ingen hobby, det är en livsstil. Ett aktivt val gällande sin kropp och hälsa.

Iaf, jag drar till gymmet. Det första jag jag ser är ett par av mina ungdomar och tänkte "fan! aldrig får man vara ledig!"  Men positivt överaskad så visar det sig att dom hälsar och sen fortsätter med sitt, och respekterar att jag är inte fritidsledaren Beccis, utan bara Beccis för tillfället. Jag kör igång, hinner inte komma så längt innan ena ungdomen inte kan hålla sig och måste kommentera mina vikter - "Shit Beccis! Det där är fan mycket!" Haha, så gulligt. Nu var det inte speciellt mycket kan jag tycka men det är kul att få imponera på tonåringarna ibland som inte riktigt greppat det här med kvinnor i gymmet. Sen frågade han om lite råd gällade nån övning, helt okej tycker jag, men han hade väl fan inte behövs göra det mitt under ett set. Ingen hyffs! Hahaha

Aja, nu vidare till det jag ville dela med mig av. Benpasset går bättre och bättre och jag kommer igång bra. Kör mina set och sen lite till, man ska ju aldrig vara nöjd! Sista jag gör är att döda mina rumpmuskler i ytterligare 3 set av höftlyft, nu med lättare skivstång för att verkligen lyckas döda musklerna ordentligt. Det går iaf så långt så att det till slut känns som om jag bokstavligen slitit sönder musklern så totalt att det känns som om jag får ordentligt med inre blödningar i hela skinkorna. Det bränner verkligen ordentligt, men jag slutar inte! Lite mer kan man alltid få ut av en övning. Fortfarande inte nöjd... På men luvan (tränar i tjocktröja), sitter ett tag på huk och stirrar rakt in i en vägg, samlar mig, tänker på andningen, fokuserar, och sen kör jag igen. Nu snackar vi smärta! Men skam den som ger sig!

Nu har jag ingen känsel i dom musklerna, inte så mycket i benen heller föresten. Så, nu vet ni!

Hoppas ni uppskattade mitt inlägg till er, jag vet ju hur intresserade ni är och jag vill kunna dela med mig av min vardag på riktigt. Nu ska jag fylla på mina energidepåer med lite kolhydrater :)